Lizzy Malm

Min bekant Ariel skrev en fin sak på sin blogg. Blev väldigt ledsen när jag läste det. Men jag kunde inte göra annat än hålla med henne. För jag mådde/kände precis samma sak ett tag sen. Jag trodde aldrig att jag skulle släppa taget av en kärlek som bara fick mig att må dåligt. Jag minns inte hur många nätter jag satt och grät över någonting som aldrig existerade. Men jag kan inte vara annat än glad och lättad. Ett nytt år och en ny start. En ny chans att våga lita på någon. Jag hoppas bara att hon inser att hon är värd någon mycket bättre och som uppskattar henne som den fina kvinnan som hon är! Det tror jag att hon är värd! xo

"När ska man våga släppa taget, och HUR ska man våga släppa taget? Hur vet man att man har nått den gränsen då man inte står ut mer och kan inget annat göra än att släppa taget? Då man vet att det är det enda alternativet kvar, att det spelar ingen roll hur ledsen man kommer bli, för man vet innerst inne att det blir bättre i längden för man mår lika dåligt redan nu. Jag har känt flera gånger att jag har nått den gränsen, men ändå kan jag inget göra. Jag är som fast. Jag har hoppet att allting en dag kommer bli annorlunda. Jag tror på att personer kan förändras, men innerst inne vet jag att alla inte kan det. Men det är hoppet som får mig att ändå vilja fortsätta..
Jag är så jävla fast, jag vill att allt ska bli bra, att jag ska bli behandlad bra, jag sitter och har den tron att det kommer bli det. För jag vill det så mycket, och därför kan jag inte släppa den tanken. Den sitter fast där, det är den tanken som får mig att vilja fortsätta, det är den tanken som får mig att stå ut med all skit som jag får gå igenom.
Att allting en dag kommer vara annorlunda, att allting kommer vara bra. Att jag kommer må bra. Det är vad jag vill. Ta inget för givet, för den dagen man inte orkar, den kan komma snabbare än vad man tror. Den kan komma när man minst anar det.. Jag hoppas, och kommer inte sluta hoppas. För jag vill. En dag. Någon dag. Snart."