Så jävla meningslöst allting.

Detta är nog det sista jag skriver på ett bra tag. Bara så ni vet.




Du anar inte hur mycket jag kommer gråta över det här.
Du anar inte hur ont det kommer göra i hjärtat.
Men vi pratar inte om det här efter, eller något sånt.
Jag ville bara att du skulle veta.

Dagarna kommer dra förbi, men minnerna förblir.
Det vi två hade var igentligen unikt.
Men som de brukar säga,
Allt som har sin början - brukar ha sitt slut.
Kämpade länge, men tappade mitt sista krut.

Men jag kommer undra,
Gjorde vi det rätta?
Eller agerade vi i stundens hetta?
Jag älskade ju dig, sket i allting.
Du var min andra halva - som jag vägrade tappa.
Du var skälet till att jag orkade fortsätta denna vinter.

Gjorde vi det rätta?
Du var mitt hjärta, min styrka.
Jag ångrar vart enda utav våra gräl.
Allt jag vill höra är att du gör detsamma.
Orkar fortsätta - aldrig ge upp fast den smärtan är tung.

Utan dig hade jag faktiskt ingen chans.
Jag älskade dig - kan du inte bara se det?
Du var allt, och så fruktansvärt mycket mer än bara det.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback