Koffeinkickar och nära-döden-upplevelser!
Godeftermiddag
Okej. Ska vi inse att jag inte har ett liv längre? Vad gör jag om dagarna - Jo, jag jobbar, kommer hem, somnar framför tv'n, vaknar, tittar på tv'n, äter och somnar igen - sen är det samma runda igen. Påminner lite om förra sommaren på Park då man nästan bodde på stället. Men jag ska inte klaga - noope, för sen blir det lön och då känns det som jag har varit välförtjänt av det! : D
Idag var dock inte min bästa dag. Kom hem imorse och insåg att jag fortfarande inte hade vaknat till liv. Förstod att kaffe inte skulle hjälpa mig efter att ha druckit två st stora latten. Sprang runt i lägenheten och hittade några koffein tabletter ihopp om att man skulle åtminstånde orka cykla med allting. Tog en koffein tablett och viola - vaknade till liv en halvtimme senare!
Väl ute på gatan så cyklar jag extra försiktigt med tanke på att jag har två st fulla påsar med bröd och dvs bakelser. Nu kommer jag verkligen betona försiktigt här. Svängde in på Karlavägen och fortsätter i min sakta snigel fart. Vid korsningen så dyker helt plötsligt en stor Jeep upp från ingenstans! Och eftersom jag cyklar rakt fram antar jag att idioten visste att jag har företräde - men icke sa nicke. Lattemorsor verkar inte fatta vanligt trafikvett. Detta insåg jag då Jeep helvetet åkte rakt framför mig och tvingande mig att tvärbromsa - tyvärr gick det inte så bra med tanke på min vikt på vardera sida och boom sa det. Jag krasha in i lattemammans gigantiska Jeep. Lyckat. Lattemamman glor ilsket på mig och jag blir lika förbannad tillbaka. Slår i ena låret där jag redan har ett blåmärke och mina muffinsar näästan ramlar ut. Men tror ni att hon öppnar dörren och ber om ursäkt för att ha bettet sig som en sönderblonderad idiot? Nää. Det gjorde hon verkligen inte. Lattemamman kör vidare. Och jag står där alldeles skakis - med mina muffinsar och kakor.
Dagen blir ju verkligen inte bättre då jag skär mig i fingret. Det blöder hela dagen så jag springer runt som en mupp med en plasthandske på ena handen. Sexigt, sexigt. Hursomhelst. Min plasthandske gör att allting blir dubbelt så komplicerat. Tappar ett glas och eftersom det är ett Duralex glas så åker allting överallt. Min chef tittar på mig och skrattar. Jag står där som ett fån med min fula plasthandske. Kör på hela dagen med mensvärk och pulserande finger. Jippie. Humöret blir inte bättre när allting bara blir fel - fel, fel fel.
Nåväl. Nu är jag hemma. I tryggheten. Inga farliga knivar eller lattemorsor. Nu ska jag pusta ut och hata lattemorsor lite mer än vad jag brukade göra. Sen är det intervju kl 16 hos Jensens Boefhus eller hur man nu stavar det. Vågar man cykla dit eller kommer man dö? Haha, that is the question.
Peace.
Okej. Ska vi inse att jag inte har ett liv längre? Vad gör jag om dagarna - Jo, jag jobbar, kommer hem, somnar framför tv'n, vaknar, tittar på tv'n, äter och somnar igen - sen är det samma runda igen. Påminner lite om förra sommaren på Park då man nästan bodde på stället. Men jag ska inte klaga - noope, för sen blir det lön och då känns det som jag har varit välförtjänt av det! : D
Idag var dock inte min bästa dag. Kom hem imorse och insåg att jag fortfarande inte hade vaknat till liv. Förstod att kaffe inte skulle hjälpa mig efter att ha druckit två st stora latten. Sprang runt i lägenheten och hittade några koffein tabletter ihopp om att man skulle åtminstånde orka cykla med allting. Tog en koffein tablett och viola - vaknade till liv en halvtimme senare!
Väl ute på gatan så cyklar jag extra försiktigt med tanke på att jag har två st fulla påsar med bröd och dvs bakelser. Nu kommer jag verkligen betona försiktigt här. Svängde in på Karlavägen och fortsätter i min sakta snigel fart. Vid korsningen så dyker helt plötsligt en stor Jeep upp från ingenstans! Och eftersom jag cyklar rakt fram antar jag att idioten visste att jag har företräde - men icke sa nicke. Lattemorsor verkar inte fatta vanligt trafikvett. Detta insåg jag då Jeep helvetet åkte rakt framför mig och tvingande mig att tvärbromsa - tyvärr gick det inte så bra med tanke på min vikt på vardera sida och boom sa det. Jag krasha in i lattemammans gigantiska Jeep. Lyckat. Lattemamman glor ilsket på mig och jag blir lika förbannad tillbaka. Slår i ena låret där jag redan har ett blåmärke och mina muffinsar näästan ramlar ut. Men tror ni att hon öppnar dörren och ber om ursäkt för att ha bettet sig som en sönderblonderad idiot? Nää. Det gjorde hon verkligen inte. Lattemamman kör vidare. Och jag står där alldeles skakis - med mina muffinsar och kakor.
Dagen blir ju verkligen inte bättre då jag skär mig i fingret. Det blöder hela dagen så jag springer runt som en mupp med en plasthandske på ena handen. Sexigt, sexigt. Hursomhelst. Min plasthandske gör att allting blir dubbelt så komplicerat. Tappar ett glas och eftersom det är ett Duralex glas så åker allting överallt. Min chef tittar på mig och skrattar. Jag står där som ett fån med min fula plasthandske. Kör på hela dagen med mensvärk och pulserande finger. Jippie. Humöret blir inte bättre när allting bara blir fel - fel, fel fel.
Nåväl. Nu är jag hemma. I tryggheten. Inga farliga knivar eller lattemorsor. Nu ska jag pusta ut och hata lattemorsor lite mer än vad jag brukade göra. Sen är det intervju kl 16 hos Jensens Boefhus eller hur man nu stavar det. Vågar man cykla dit eller kommer man dö? Haha, that is the question.
Peace.
Kommentarer
Trackback