Vänskap
Tcheeennaaa rariiiing.
Nu ere slut på nudelsoppa och skorpor, det är ju löning och Fredag! Happy Friday everyone!
Åååh... jag har skrivit, raderat och skrivit om på nytt igen men ingenting verkar vara intressant nog att publicera. Kanske det är någon mystisk blogg torka som de så gärna utrycker det i "bloggvärlden".
Men nu kom jag på något värdigt att skriva. Vänskap. Finns det verkligen och när vet man om man har äkta vänskap? När det kommer till tjejer imellan så kan jag iallafall aldrig vara riktigt säker på hur mycket man kan lita på de. No offence, självklart så älskar jag de få tjejkompisar jag, men jag har alltid hållt mig till killar - de gör allting så mycket lättare. Bråkar man så vet man att allt man har sagt till varrandra faktiskt stannar där oavsätt vad. Men tjejer; det tisslas och tasslas i evigheter. Man ska helst se till att alla ens vänner är imot den människan man bråkar med, man får absolut inte hålla med den andra tjejen och helst ska man snacka shit om denna tjej till ens egna vänner. Bla, Bla, Bla säger jag bara. Hur orkar man? Sen så finns det någon dum regel att man ska ha "fulare" kompisar än en själv eftersom man inte vill att ens vänner ska ha uppmärksamheten, och ser de snygga ut i en outfit då jävlar ska man säga motsatsen! Fy fan. Det låter som något som igentligen inte ska hända, men tro mig; det händer varje dag - i varje vänskap. Jag kan erkänna att när jag var yngre var jag dum nog att bete mig på samma sak. Men sen insåg jag att det är fan inte värt det. För den ända som verkligen förlorar på det är en själv. Har man så dåligt självförtroende ska man fan inte ta det ut på någon annan - älska dig själv!
Jag har som sagt ändrat mitt beteende efter en incident som hände i högstadiet. Jag fick hela 8:an imot mig för att någon tjej hade sagt att jag snackat skit om min vän. Självklart var det ett falskt rykte, men vad spelar det för roll? Hela 8:an mot lila 7:an - me. Hälften hade ju inget med saken att göra, but that dosent matter. Hursomhelst, efter den incidenten insåg jag att man ska aldrig snacka skit om sina vänner, man ska aldrig dra ner någon annan för man själv mår dåligt. Ingen förutom du har ett ansvar över hur du mår och ditt självförtroende. Man ska aldrig ta någons sida bara för att de själva inte klarar av problemet som de sjävla har orsakat. Nej Nej.
Kör ditt eget race, stå för dina egna åsikter och se till att du behandlar dina vänner precis som du själv vi bli behandlad. Jag vet; cliché som fan man det är faktiskt så. Behandlar man någon som skit, är det skit man får tillbaka. Man blir ju som man umgås eller hur?
Nu ere slut på nudelsoppa och skorpor, det är ju löning och Fredag! Happy Friday everyone!
Åååh... jag har skrivit, raderat och skrivit om på nytt igen men ingenting verkar vara intressant nog att publicera. Kanske det är någon mystisk blogg torka som de så gärna utrycker det i "bloggvärlden".
Men nu kom jag på något värdigt att skriva. Vänskap. Finns det verkligen och när vet man om man har äkta vänskap? När det kommer till tjejer imellan så kan jag iallafall aldrig vara riktigt säker på hur mycket man kan lita på de. No offence, självklart så älskar jag de få tjejkompisar jag, men jag har alltid hållt mig till killar - de gör allting så mycket lättare. Bråkar man så vet man att allt man har sagt till varrandra faktiskt stannar där oavsätt vad. Men tjejer; det tisslas och tasslas i evigheter. Man ska helst se till att alla ens vänner är imot den människan man bråkar med, man får absolut inte hålla med den andra tjejen och helst ska man snacka shit om denna tjej till ens egna vänner. Bla, Bla, Bla säger jag bara. Hur orkar man? Sen så finns det någon dum regel att man ska ha "fulare" kompisar än en själv eftersom man inte vill att ens vänner ska ha uppmärksamheten, och ser de snygga ut i en outfit då jävlar ska man säga motsatsen! Fy fan. Det låter som något som igentligen inte ska hända, men tro mig; det händer varje dag - i varje vänskap. Jag kan erkänna att när jag var yngre var jag dum nog att bete mig på samma sak. Men sen insåg jag att det är fan inte värt det. För den ända som verkligen förlorar på det är en själv. Har man så dåligt självförtroende ska man fan inte ta det ut på någon annan - älska dig själv!
Jag har som sagt ändrat mitt beteende efter en incident som hände i högstadiet. Jag fick hela 8:an imot mig för att någon tjej hade sagt att jag snackat skit om min vän. Självklart var det ett falskt rykte, men vad spelar det för roll? Hela 8:an mot lila 7:an - me. Hälften hade ju inget med saken att göra, but that dosent matter. Hursomhelst, efter den incidenten insåg jag att man ska aldrig snacka skit om sina vänner, man ska aldrig dra ner någon annan för man själv mår dåligt. Ingen förutom du har ett ansvar över hur du mår och ditt självförtroende. Man ska aldrig ta någons sida bara för att de själva inte klarar av problemet som de sjävla har orsakat. Nej Nej.
Kör ditt eget race, stå för dina egna åsikter och se till att du behandlar dina vänner precis som du själv vi bli behandlad. Jag vet; cliché som fan man det är faktiskt så. Behandlar man någon som skit, är det skit man får tillbaka. Man blir ju som man umgås eller hur?
Kommentarer
Trackback